Brädspel

Ett brädspel är ett sdpel i vilket brickor eller pjäser placeras på, tas bort från, eller flytas över ett ”bräde” (en förmarkerad yta vanligtvis specifik för det spelet). Liksom andra former av underhållning, kan brädspel representera i närapå vilket ämne som helst.

Det finns brädspel av många olika slag och utseenden, inkluderat de, på den mest grundläggande nivån, inte har något inherent tema – som damspel – likväl som mer komplicerade spel med bestämda teman som Cludeo.

Brädspel har spelats i de flesta kulturer och samhällen genom historien; somliga föregår till och med utvecklandet av läs- och skrivkunnighet i de tidigaste civilisationerna.
Många brädspel är nu tillgängliga som dataspel, vilka kan inkludera datorn själv som en av flera spelare, eller som ensam motståndare.  Datorernas frammarsch är ett av sagda skäl som lett till en nedgång för brädspel. Många brädspel kan nu spelas online mot en datorspelare och/eller andra spelare. Somliga webbplatser tillåter spel i realtid och visar direkt motspelarnas drag, medan andra använder e-post för att meddela spelarna efter varje drag.

Tur, strategi och diplomati

Ett sätt att kategorisera brädspel är att urskilja de primärt baserade på tur från de som inkluderar signifikant strategi. Somliga spel, som schack, är helt deterministiska, förlitar sig enbart på strategiska element för deras engagemang. Barnspel, å andra sidan, tenderar att vara mycket tur baserade. De flesta brädspel inkluderar både tur och strategi. En spelare kan hejdas av dålig tur med tärnigarna i Risk eller Monopol, men efter många spel så vinner en spelare med bättre strategi oftare. Medan somliga purister menar att tur inte är en önskvärd beståndsdel av ett spel, bemöter andra att inslag av tur kan ge ett mycket mer varierande och mångfacetterade strategier då koncept så som förväntat värde och riskhantering måste övervägas.

Den tredje viktigaste faktorn i ett spel är diplomati, eller spelare som gör uppgörelser med varandra. Ett spel patiens har, av uppenbara skäl, ingen spelarinteraktion. Spel för två spelare har vanligtvis ingen diplomati, med Sagan om ringen som ett anmärkningsvärt undantag där spelare tävlar mot en automatisk motståndare (se kooperativa spel).  Således appliceras detta generellt på spel som spelas av tre eller fler spelare. I Risk, är ett exempel på diplomatins effektivitet när två eller fler spelare slår sig an mot andra. Lätt diplomati består av att övertala andra spelare att någon annan är på väg att vinna och att man därför bör slå sig samman mot denne spelare. Svår diplomati (som i spelet med det passande namnet Diplomacy) består av att göra utarbetade planer tillsammans, med möjligheten till svek.

Tur introduceras ett spel med ett flertal metoder. De mest populära är att använda en tärning, generellt sett sexsidig. Dessa kan bestämma allt från hur många steg en spelare flytter deras polett, som i Monopol, till hur deras trupper klarar sig i strid, som i Risk, eller vilka resurser en spelare erhåller, som i Settlers of Catan.  Andra spel som Sorry! Använder en speciell kortlek, som när den blandas, skapar slumpmässighet.  Alfapet har något liknande med slumpmässigt valda bokstäver. Andra spel använder sig av snurror, tidtagare av slumpmässig längd, eller andra upphov till slumpmässighet. Frågespel har en stor del slumpmässighet baserad på frågorna en person får. Tyska brädspel är anmärkningsvärda för att ofta ha en något mindre del av turfaktor än Nordamerikanska brädspel.

Vanliga termer

Även om många brädspel har deras egen jargong, finns det en generaliserad terminologi som beskriver koncept applicerbara till de grundläggande egenskaperna och funktionerna som är gemensamma för nästan alla brädspel.

Spelbräde (eller helt enkelt bräde) – den (vanligtvis fyrsidiga) yta som ett brädspel spelas på; därav namnet, spelbräden är en nödvändighet och tillräcklig nödvändighet för genren. De flesta spel använder ett standardiserat och oföränderligt bräde (schack, Go och backgammon har alla sådana bräden), men många spel använder ett modulärt bräde vars delar, brickor eller kort kan anta olika slags layouter från ett speltillfälle till ett annat, eller till och med under tiden spelet är igång.

Spelpjäs (eller spelmarker eller polett) – en spelares representant på spelbrädet. Varje spelare kan kontrollera en eller flera spelpjäser. I somliga spel som inkluderar förfogandet över flera pjäser, som schack, har vissa pjäser unika ändamål och egenskaper inom spelets parametrar. I somliga moderna brädspel, som Clue, finns det andra pjäser som inte representerar en spelare, som till exempel vapen. I somliga spel, tillhör pjäserna inte någon särskild spelare.